Dottern följde med en kompis hem. Alltså kunde jag gå hem och.
Gråta. Eller ligga i soffan och titta rakt ut. Tänka. Försöka få några svar. Jag fick veta att hon inte vill träffas alls i helgen. Den lugna, fina helgen blir inte av. Vår fina helg med dottern blir inte av.
Istället kommer dottern, den underbara dottern, att få veta att mamma inte vill träffa mig. Och jag kan inte berätta varför.
Jag är rädd att dottern kommer att bli obalanserad igen. Hon hade precis lugnat sig från en period av mammighet. Hon är så härlig med mig nu. Jag har pratat med henne om hon varit rädd för att mamma ska lämna igen som i höstas. Hon har sagt att det är hon, har kunnat artikulera, svara, resonera. Efter att vi hade de samtalen har det lugnat sig. Jag vet inte om det hör ihop. Jag tror det.
Snart ska jag hämta dottern för en avslutande mysig kväll bara jag och hon. Imorgon ska vi göra något kul. Jag ska njuta fullt ut av min dotter, väl medveten om att det kan vara en vecka tills jag träffar henne igen. Hur och när dottern ska lämnas till Lyckliga Hon vet jag inte. Förvirrat kommer det att bli. Jobbigt.
Och jag fick plötsligt en helt obokad helg.
Dags att sluta gråta nu och längta till min fina dotter. (Och i samma stund som jag skrev det började jag gråta. Såklart.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
18 kommentarer:
Du kan väl säga till dottern att mamma ska göra något annat. Man behöver ju inte säga att mamma vill inte träffa mig. Om man inte vill.
Precis...man behöver inte berätta ALLT för ett BARN!!!
Bara säga att mamma fick förhinder men att ni kan ta igen det en annan helg.
Simpelt...
Ett barn behöver inte veta varför det inte blir i total sanning alltid.
Var vuxen och blanda inte in dottern på detta vis att säga att mamma vill inte med mig osv...
Om mamma lämnar, så lämnar hon dig, INTE sin dotter så jag förstår inte hur man kan blanda in ett barn så för egen vinnings skull. Nu räcker det väl med att skuld belägga och skapa en situation som ger dåligt samvete för hon du påstår dig älska. Att denna helgen blir som den blir har du i allra högsta grad medverkat till själv så ryck upp dig och ta det som en man.
Anonym 1:
Jag vet inte hur Lyckliga Hon hade tänkt berätta att dotterns efterlängtade långhelg skulle bli utan mig. Men jag har sagt att jag inte kommer att vara med i helgen för att mamma inte vill det. Jag och dottern hade ett jättefint samtal om rädsla och kärlek och det som hände i höstas, och att jag gjort mamma ledsen. Den där lilla tjejen har otroligt stora känselspröt och ser mer än vi vill och fattar mer än vi tror.
Fint kändes det att prata med henne.
Anonym 3:
"För egen vinnings skull"? Jag vill undvika att min och vår dotter ska må dåligt för att något hon inte förstår händer. Dottern kommer att få en jättemysig helg med mamma. Och jag kommer att längta efter dom bägge.
"ta det som en man": Hur tar en man saker?
Vadå ta det som en man! Gråt så mycket du behöver och utryck dig i de ord du vill använda på din blogg! Visst ska man inte säga till barnet att den andra föräldern inte vill träffa och så vidare men du är ju en vuxen människa och jag antar att du hanterar situationen på bästa sätt.
Men snälla du gråt om du kan!
Hontass:
Jag avskyr såna kommentarer som Anonym 3 skrev om "ta det som en man".
Jag har haft ett fantastiskt klokt samtal med dottern om att jag gjort mamma ledsen och att det inte blir någon lång, lugn helg tillsammans.
Gråter gör jag inte. Sitter rätt lugnt i båten och tycker det är tragiskt att jag och Lyckliga Hon blir så dåliga mot varandra utifrån våra offerbeteenden.
Fram mot morgondagen med dottern ser jag!
Jag menar inte att man inte får gråta, deppa och tycka att livet känns visset när man är man.Jag hade lika gärna kunnat skriva det till en kvinna. Det trodde jag du förstod, ursäkta att jag var otydlig. Det jag menar är att som man bäddar får man ligga. Att kanske själv ta konsekvenserna av sitt handlande.Men man kan göra det vuxet och inte vara tydlig med sina vuxen problem alltid för barnen, särskilt om man är orolig att dom skall ta illa vid sig, som du är. Men visst barn är kloka och känner av lätt hur stämmningen är, men som förälder får man allt försöka ta det ur sandlådenivån som det är just nu.
Du behöver inte ta något som en man, men som en vuxen!
Självklart ska man inte dra in barnet i era konflikter. Skilsmässor och separationer är ju en helt annan sak, där man måste ha en mer öppen och ärlig diskussion. Som du själv säger så har dottern varit lite orolig och mammig och behöver väl inte få mer oro i sig?
Varför bara inte säga att -mamma har längtat så mycket efter en helg med bara dig så jag kommer inte med denna gång, men vi tar det snart! Typ... Så att hon kan vara med mamma utan dålig känsla, bara glädje.
Ibland måste man gilla läget. Men man får faktiskt sätta sitt eget ego åt sidan när man har barn.
Nej, det är helt fel att blanda in ett barn i känslosamma vuxengrejer....
Du må ha haft ett fint och innerligt samtal med din dotter, det tror jag säkert. Du fick lätta ditt hjärta och dottern förstod.
Men där gör du fel. Definitivt. Har en man som gör precis som du. Blandar in barnen i våra konflikter och vuxenbekymmer.
När du har haft ditt fina samtal med din dotter, och hon åker hem till mamma, då vet inte du vilka funderingar och tankar hon ligger vaken med om kvällen när hon skall sova.
Hon skall definitivt inte bära era vuxenbekymmer på sina axlar.
Så länge ni inte har gjort slut ska hon inte behöva veta att det är struligt. Absolut inte!!!!!!!!
Jag haar verkligen när min man gör som du gör.
Sluta genast! Ljug eller vad fan som helst! Prata bara gott om mamman, och er, och låt barnet ha sin trygghet. Säg ine ett ord om att mamma inte vill träffa dig.
Prata om sånt med dina vuxna vänner.
Det här är allvarligt.
Den där psykologen verkar ju inte vara någon riktig psykolog...
Ta så ensidigt parti för dig....
Vi är en hel drös här som förstår Hon fullt ut. Det borde även en psykolog göra.
Vem är denne sykolog "egentligen"?
Anonym:
Om sandlådenivån. Det är inte lätt för mig att hantera att Hon ensidigt bara säger att jag inte är välkommen.
Jag vet inte ens om Lyckliga Hon gjort slut eller inte.
vardagslyx:
Jag förde för några veckor sen kloka samtal med dottern om rädslan för att mamma skulle lämna. Lät henne berätta om sin rädsla, och det minnet delar vi nu. Det känns fint. Jag fortsatte det samtalet idag när jag berättade om att jag gjort mamma ledsen. Jag känner en väldigt fin relation med dottern nu, och vi kan prata om att jag och mamma ibland gör varandra ledsna men att jag älskar mamma och vill leva med henne. Jag känner att jag kan få dottern att berätta om det hon tycker är jobbigt. Så har det inte varit förut.
Anonym till:
Om dottern sett fram mot en helg med både mamma och pappa hela helgen, och vi har pratat om det och hon har längtat, men det sedan inte blir av väldigt hastigt. Då drabbas dottern av vuxenbekymmer.
Det hade varit enklare om allt hade hänt när dottern var hos Lyckliga Hon. Nu var det inte så.
Anonym sist:
Jag har inte en aning om vem Psykologen är. Och det jag läste tog han/hon inte ensidigt parti för mig. Lutande åt det hållet ja, men ensidigt, nej.
Ni är ett helt gäng som förstår Lyckliga Hon. Och ett antal som förstår även mig. Och några som förstår bägge. Men hennes beskrivningar av mig har ibland ingenting att göra med det som hänt. Den som tror det blir lurad. Händelser som är halvårsgamla eller äldre kan skrivas om som om de hänt nu. Jag har ofta undrat varför.
Jag tror alla som kommenterar bär sina egna minnen som påverkar hur man tar ställning för eller emot. Ibland blir dessa ställningstaganden väldigt respektlösa. Åt båda håll.
Jag uppfattade att psykologen såg möjligheter i vår relation. Det var ganska fint.
Grubbland Han.
Ofta undrat över om du är självgod eller om hon överdriver när hon beskriver dig som så gemen. När du nu skriver att hon skriver gamla saker som om de hänt nu förstår jag hur det ligger till.
Fattar hur jobbigt det måste va för dig.
Jonte
Jag har läst här ett bra tag nu och sett er dans... Den känns inte sund.
Tycker du ska gå, medan det ännu finns något kvar av dig. Efter en tid kommer du att bli sådär stark igen, då kommer hon precis som tidigare komma på hur mycket hon "älskar" dig. Förhoppningsvis lyssnar du inte då.
Var rädd om dig.
Hej på dig Han,
Jag har följt lyckliga paret länge. Sedan långt innan väldigt många händelser i ert liv. Det blir snabbt år av tiden.
Jag har följt era kval genom terapisessioner, svek, vardag, fest, gråt och ilska.
Det är så många som tycker till, tidigare på er blogg, numera på era bloggar. Jag blir totalt chockad av hur omvärlden väljer att tycka till om någon annans privatliv. Ni väljer ju att mycket öppet berätta om ert privatliv, om vad som händer hemma hos er. Troligtvis totalt anonymiserat.
I denna storm av tyckande - tycker jag, paradoxalt nog - att ni båda faktiskt måste stå på er och tycka ert eget. Är det det ni gör? Tycker ni ert eget, eller tycker ni terapeutens/medbloggarnas/vännernas åsikter?
Hitta ERA svar. Hitta ditt svar. Och hitta det i nuet, inte i gammalt groll. Var är ni nu, och vart kan ni komma?
Jag känner att egentligen har jag mer att säga, men det blir troligtvis inte rätt uttryckt eftersom det här är text och vi känner inte varandra.
All lycka och glädje till dig.
Jonte:
Egentligen skriver väl hon, precis som jag, om sina känslor. Men när jobbiga känslor relateras till och kopplas till sådant jag gjort. Då kan exemplet vara sådant jag inte gjort på länge.
Det är lätt att sockra sina historier för att få mer stöd. Jag inser att jag gör det ibland och jag tycker inte om det.
Inrerum:
Tack. Det var längesen du skrev. Skönt med en kommentar från någon som har varit med länge, som förstår oss bägge.
Nej, det är inte sunt det vi håller på med. Och vi landar aldrig. Men med ett tydligt perspektivskifte känns det så vändbart. Det borde vara så enkelt när så mycket är fint.
Säkert är det så att om jag lämnade, skulle hon tänka efter. Säkert är det så att om jag distanserade mig och satte fler gränser och visade ointresse, så skulle hon visa mer.
Men jag klarar inte av att spela ett sånt spel. Vill jag träffas säger jag det. Och så vidare.
Pilla:
Tack för en fin och klok kommentar. Det är såna kommentarer som gör att jag bloggar. Jag är också chockad över det ensidiga stöd som vissa läsare ger den ene av oss. Jag baxnar varje gång folk moraliserar eller spekulerar eller skriver Hur Jag Är. Eller hur hon är. Det Jag har inte sökt efter hennes nya blogg, men anar att det är samma sak där som förut.
Vad jag tycker, mina svar är värda en blogg. Vad jag vill. Kommer.
Vill du fördjupa något finns ju min mejl på skapaennyman@gmail.com.
Man ska kanske bara inte ta allt som sägs och skrivs så omedelbart och bokstavligt.
Så här utifrån, med en stencilerad insyn, ser det ut som om Lyckliga Hon ibland skriver och säger saker som inte betyder exakt det som Grubblande stackars Han befarar.
Hon verkar något cyklotym ibland. Och det är ett hinder för meddelandens formulering.
Det kan man väl få vara, men man får ta konsekvenserna. Som att skicka förtydligande med vändande email..... :-)Vilket hon ju alltsomoftast, eller ibland i alla fall, gör.
Lyckliga hon är inte heller så ovanlig med detta. Att, tungsint och nedtryckt, få till en formulering om allvarliga och närliggande saker, en formulering som man står för även efter flera dagars god vila... det är inte lätt! För nån. Nästan omöjligt.
Jag antar att du vill ha dina läsares synpunkter och kommentarer....
Att du kan ta att de inte alltid stämmer överens med dina.
Vi som läser har endast den informationen som du och Lyckliga hon delger oss. Vi skapar oss en bild utifrån det, och har våra åsikter grundade på endast den informationen.
Vill du inte veta av våra kommentarer, så säg det. Annars, var glad för våra uppriktiga och ärliga åsikter utifrån det vi läser. På din blogg och på hennes blogg. Vi är ju här pga ett intresse. Er relation väcker ett intresse, ett igenkännande, sikter om vad man bör och inte bör göra i en relation. Hoppas att det är det ni vill.... Att era läsare skall ha åsikter, även om de inte stämmer överens med era egna.
Jag har varit med nästan från start. och det är lång tid....
Jag tyckte redan då att det ni sysslade med var ni inte mogna för. Men ni stod på er.
Hoppas innerligt att ni hittar tillbaka till varandra, för jag tror att ni har mycket gemensamt och skulle kunna bli väldigt lyckliga ihop. Om ni lärde känna varadras behov. På ett icke egoistiskt sätt.
Jag har pendlat hela helta tiden. Under vissa tider har jag stått på din sida. Andra stunder på hennes sida. Ni gör båda rätt och fel.
Jag hoppas fortfarande på er!
Kram!
andningskutym:
Utsagor om egna känslor ska tas på största allvar och respekteras. När dessa känslor hänförs till partnerns beteende, ska denna koppling och detta beteende ifrågasättas klokt.
De flesta bloggkommentatorer som är respektlösa bryter mot att ta våra känslor på allvar. Såna tvärsäkerheter som ibland spekulerats eller skrivits om mig och våra bevekelsegrunder eller Hon är faktiskt rätt fascinerande hur man kan.
En kul grej. Cyklotom (Livsglad, öppen) var det första ord på säkert ett år som fick mig att springa till ordboken och slå upp. Nästan lite roligt. Jag kommer inte att använda det, och du får gärna utveckla vad du menade.
emma:
Det är just precis och exakt såna kommentarer som dina jag vill ha. Människor som lyhört försöker förstå oss bägge och ibland, ödmjukt, ifrågasätter och ger mina tankar klokare och mer eftertänksam riktning när min uppgivenhet eller tvärsäkerhet blir för stor.
Jag vill inte bli mästrad, inte få konkreta råd om att göra slut eller få höra att jag har fel. Jag vill ha resonemang och frågor om alternativa tolkningar och sätt att tänka.
Vi var inte redo för vårt korkade projekt och det gick fel. Vad som hade hänt om Hon hade brutit med Rocky mycket tidigare vet vi inte, men mycket jobbigt hade nog undvikits om du frågar mig. Det passar min verklighetsbild. Jag vet att Hon har en helt annan version att berätta.
Det ÄR verkligen bägges fel.
Har saknat dig och dina kommentarer. Hoppas du själv har det bra. Verkligen.
Skicka en kommentar