Lyckliga Hon har varit, och är, förtegen om sina känslor under sin höst. Hon har antytt att hon insett att hon inte hade behövt lämna mig. Det är intressant och jag väntar på fortsättningen.
Hon har svårt att svara på varför hon separerade på ett sätt som hon själv inte skulle vilja att jag gjorde, byggd på slutenhet, lögner, ilska och dålig vänskap. Hon säger ständigt att hon inte riktigt förstår varför hon gjorde som hon gjorde. Varför hon var en så ointresserad, arg ”vän” mot mig under separationen, varför hon flydde till något med Barista, trots att massor av känslor fattades, varför hon inte vågade vara ärlig, varför vårt aldrig fick chansen.
Jag har ställt frågor till henne om detta. Kloka, genomtänkta frågor som jag tycker siktar framåt för oss, för vår framtid byggd på tillit och inte misstänksamhet. Få eller inga svar.
”Jag förstår lite, men inte allt”, säger hon. Jag väntar på fortsättningen.
Med tanke på att hon konsekvent varit förtegen, och med tanke på att hon inte vet, känns det inte bra. Jag förbjuder henne inte att träffa Barista, men jag vill i första hand höra henne berätta om vad som hände och varför, för att kunna lita bättre på att det inte händer igen. Det gäller både vår vänskap, vår kärlek, hennes syn på vår relation. Det gäller vår framtid.
Mycket, för mycket, alldeles för mycket mellan oss, är ju så igenkännligt från i höstas. Och då vet vi hur det gick. Att prata om sånt här är att hjälpas åt för att undvika att förstöra vårt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Varför i h-e ska du veta allt om allt?
Du verkar lite plågsam för din närmaste omgivning.
Ingen normal människa vet alltid varför man gör saker, inte ens omvälvande sönderslitande vidriga saker i nära kärleksrelationer.
Ibland måste det få räcka med att säga att man vill nåt annat f o m nu.
Jag har skrivit det här i hennes blogg, så här kommer det i din.
Ingen annan än ni själva tror ett ögonblick på att ni kan leva isär, eller att ni inte kan leva ihop.
Men hon och han i en fungerande relation struntar i mycket av det som gör ont. Inte enkelt men enda sättet.
Man undrar vad ni har sysslat med under senaste året. Lever ni en roman? Vill ni verkligen att det ska gå bra? Man undrar.
Hon har sagt det:
Du Vann.
Du Vann.
Du Vann.
Gå i mål nu!
Att jag är plågsam? Förutom att det är ohövligt att skriva så kan jag berätta. Jag är i allmänhet helt underbar och generös, faktiskt. I eftermiddags var jag helt underbar mot Lyckliga Hon. Exempelvis.
Om att förstå. Nej, man kan inte förstå allt. Aldrig, men man kan försöka. Om man sårat någon annan, och sig själv, tycker jag att man inte kan gå vidare med ett "Jag vet inte varför". Jag vet, för jag har varit sådan förr, och oj oj oj vad jag sårat människor och vad jag varit dålig för mig själv. Jag bara skyllde ifrån mig. Mitt och Hennes värsta nu kommer inte i närheten. Jag står upp för att man i en relation ska försöka förstå varför det går som det går. Det betyder inte att man kan förstå allt.
"Du vann". Hörru, livet och kärleken är tamejfan mer än en löjlig tonårig statuskamp med vinnare och förlorare. En paradoxal slutsats att dra av hennes agerande mot Barista, är att hon sårade även honom. Ingen av oss tre hade en enkel resa i höstas. Vinnare är vi i så motto att vi går vidare klokare och lyckligare efter det. Allt har sin tid och jag tror den tiden kommer för mig och Lyckliga Hon.
Jag tror det löser sig.
Ja men tagga ner nu.
Hon vill ju ha dig.
Ha henne då.
Ohövligt?? Öhhh. Synd, vet du.
Skicka en kommentar