Solokväll med dottern och tidig hämtning på fritis. Makaroner med pesto och kalla köttbullar. Läxa, fixa disk, och sen bara fråga vad hon vill. Idag blev det inget Tjuv och Polis eller Försvunna diamanten, utan TV-spel för hela slanten. Kul.
Men kvällens höjdpunkt (förutom den nya GB sandwich Stracciatella), var Sofia Karlsson. Hennes nya skiva stod på i bakgrunden hela kvällen. Jag sjöng inuti, och njöt av de positiva vibbar som skivan väcker i mig om mig och Lyckliga Hon (och jag hoppas det väcks även i Lyckliga Hon). Nåt slags romantisk allvarskänsla av att det är fint men att vi bägge har i vår makt att slarva bort det.
Men tillbaka till TV-spelandet. Dottern sjöng med i Sofia Karlsson då och då. Jag gjorde det också. Hon frågade mig efter låtar och jag fick försöka minnas textrader och leta. Det märktes på henne hur glad hon blev av att höra Sofia Karlsson. Hon kommenterade vackra rader, och vi delade, verkligen delade upplevelsen i hjärtat.
Det är en magisk upplevelse att dela musikupplevelse med sitt barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar