Bara en sak krävs. Nej. Två.

Jag och Lyckliga Hon gav - äntligen - oss och familjen tid. Det innebär att jag tog lite extra kläder, flyttade in några ombyten i Hennes garderob och vi umgicks och var under samma tak från fredag kväll till söndag morgon.

Effekten? Mestadels självklarhet och precis den lugna vardag vi bägge vill leva i. Trött fredagkväll med en Hon som däckade i sängen trött som en långvandrad gnu. Lördag med det lågmälda mys som bara sysselsättnings- och fixartrötthet kan skapa. Vi och dottern och de två gossarna i en vardag vi älskar.

Några dippar från oss bägge, men vi styrde undan grälen med en annorlunda attityd. Inte minst att hela tiden se att det som bubblar ur mig av rädsla och ledsenhet inte händer då. Det som är mitt skydd. Och att Lyckliga Hons avstängdhet och kyla inte är något hon vill.

Post-operavinnare blev det ett samtal i soffan som började rätt illa. Det var sedvanligt två personer som satt och skyllde allt på den andre, men något, troligen minnen av Vardag, fick oss att lugna och landa i ett Samtal. Ni vet ett sånt där bägge lyssnar.

Då insåg vi det vi självklart vet. Att vi bägge har ett ansvar för att göra detta bra. Sluta med skydd. Sluta med kyla och ointresse för henne, sluta med kritiken mot detta ointresse för mig.

Kort sagt, den torra insikten om att vi bägge skapar den andres sämsta sida. Vi får det vi förtjänar.

Därmed landar vi i det vi bägge vetat sen länge. Att det krävs att vi bägge tar ansvar.

Vi somnade i den känsla som bara naken hud och ord som väcker upphetsning kan ge. Och vaknade till den känsla som bara söndagströtthet, naken hud och ord som väcker upphetsning kan ge. Se min blogg om varför jag längtar.

När jag promenerade hemåt från ett föreningsmöte i eftermiddags var jag trygg och lugn i min känsla att jag kan ta ansvar, jag kan vara så bra som jag kan. Sen dök bilden upp av Lyckliga Hon, avstängd, lättirriterad, och med ännu okända hemligheter som sårar mig. Och då känns det inte lika enkelt. Då känns det osäkert om detta är rätt. Om hon ens vill.

Jag sköt bort tvivlet och lugnade mig. Men ändå står två frågor där, utifrån att vi bägge Vet.

Kommer Hon att försöka?

Kommer jag?