Alla kan ha en dålig dag

En lite låg dag idag. Mycket på jobbet, och sovit för lite. Funderingar. Försöker hitta ljus.

"Jag borde inte lämnat dig", säger Lyckliga Hon att hon förstått om i höstas. Barista borde aldrig blivit något mer än en vän. Han är en parentes*.

* Parentesmetaforen är konstig. Jag insåg vilken helt metafor det kan bli, en parentes finns på bägge sidor om något. Oj vad fel det blev. Jag ska undvika den

Jag antar att det ska kännas bra att hon tycker så.

Men ändå är min känsla så lik som i september. Vi har det struligt (trots en fin helg, så HAR vi det). Jag får ofta höra hur jobbig jag är. Låsta diskussioner. Krig. Han är hennes förstastöd för att få bekräftelse om detta.

Mina vänner reser varningstecken om att hon har samme man hon lämnade mig till förmån för som stöd när hon diskuterar vår relation. Stora varningstecken. Att det är exakt som det var i september, här hon gick direkt från mig till honom. Någon säger att många inte skulle acceptera att någon hade ett ex som så viktig vän. Att jag ska ta hand om mig. Jag svarar att man inte kan reglera vänskaper. Så gjorde Lyckliga Hon med mig för länge sen, förbjöd mig att ha kontakt med mitt ex.

Och över allt - denna bila - denna eviga vetskap om att Lyckliga Hon berättar saker först när det är för sent. Att "Jag älskar dig" och "Jag vill det här" och "Jag ger inte upp" sägs ända fram till "Jag vill inte mer" eller "Jag har varit otrogen". Taskig förvarning, liksom.

Bara att bita ihop och se ljust på tillvaron. Återvänder till i lördags kväll. Då ler jag. Fint. Var det. Fin. Är hon. Bara att hålla tummarna för att hon inte sluter ögonen så som hon gjorde hela förra året och slutar se att jag är fin. Mitt i allt mitt jobbiga är jag också fin. Ett mänskligt kap liksom. Kap med dålig dag.