Att gå med hjärtat

Jag hade så många bloggtankar i huvudet, men de ville inte tänkas färdigt till något värt att skriva.

Om att jag nog inte är ensam om att tycka det är jobbigt när Frun har ett ex som sin första person att diskutera vår relation. Eller om att det var just så det var i höstas med honom, innan hon lämnade och var med honom istället. Att det är jobbigt.

Eller om oförmågan att vilja men inte kunna, och sitta i hjulspår där skyddandet av det egna gör att jag just skadar mig. Och sårar. Det viktigaste.

Men det var bara en sak som dök upp i huvudet.

Kyssen
närvaron
händerna

Att Hon verkligen var där.
Det var lite för sent när vi gick och lade oss i lördags kväll.
En fråga av mig.
En kyss
En till
En magisk mun som rörde och ville röra.
Helt utan tvekan.
Jag som pratade
Jag som skapade
Öron som hörde.
Ögon som log.
Länge
länge
länge
Och sen hennes ord
Ord som berättade
Ord som fantiserade
Och jag lyssnade
Och jag där
Och hon där
just där
just då
just så.
Just vi

Vackert som en tavla.
Och lite till.