Lyckliga Hon har en hangup på att jag skapar drama i vår relation och är oförutsägbar i att jag plötsligt kan ha grubblat och vara ledsen och vilja prata. Det ligger mycket sanning i det, men det märkliga är att jag känner och lever i exakt samma oförutsägbarhet.
Plötsligt sådär, kan något fint och stabilt och romantiskt självklart som ligger i luften bara vara ersatt av iskyla och gränssättande utan att jag gjort nånting mer än varit Jag. Ibland på grund av jobbstress och ibland på grund av fan vet vad. Normalt är temat att jag gjort ett fel jag inte vet om och som inte berättats för mig. Jag bestraffas med kyla och tystnad. Så känner jag, i alla fall. Lilla jag som tror på att man ska säga saker när det känns fel.
Eller också dyker en blogg upp av henne som ärligt skriver om hennes känslor, ofta att jag gjort något fel. Det kan vara en händelse som jag tror är utredd, eller som jag inte uppfattat som problematisk, och så plötsligt kommer något som jag inte fått höra på bloggen. Det kan vara allt från hårig muff till vad som helst. (Muff? Inget problem alls, men för några år sen var jag hiskeligt grinig. Vi är överens om att jag är jätteannorlunda. Tydligen behövde jag ett klagomål på bloggen ändå. Enligt mig har hon raljerat mer än jag om det, och skämdes till och med en gång när jag skulle närma mig, så att säga. No problem för mig, i grund, det är annat som avgör och är större problem. Enligt mig alltså. Jag har ju bara min subjektiva sanning att gå på.)
Jaja. Vi har tydligen extremt stora problem med vår kommunikation öga mot öga. Och antagligen är det otroligt korkat att blogga så att partnern vet om det. Vi kanske ska inse det. Eller också berättar man saker öga mot öga först. Det låter klokt.
Fan vad svårt livet är.
Kanske dags att sluta blogga. Å andra sidan lär jag inte kunna övertala henne att sluta, och att hålla sig från att läsa... Nej, det är inte lätt det här. Älska och älskas är svårt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
You´ve got something there. Inte blogga isär.
Överhuvudtaget ett svårt ställningstagande. Blogga utan att partnern vet? Knappast. Blogga om partnern? Balansgång. Inte såra, inte lämna ut, bara vara lojal och skämta snällt. Eller blogga allmänt.
Jag bloggar i början av förhållandet just nu. Men vad händer i ett slut?
Hej,
läser här då och då.
Det är jätteintressant läsa om er relation ur två olika håll men det är inte utan att jag ofta har undrat varför ni valt försöka lösa era problem så här. Dvs genom att kommunicera så brutalöppet inför en delvis anonym publik via era bloggar om era känslor och tankar.
Orsaken kanske står någonstans (men jag har inte läst hela bloggen från början).
Jag tänker dock att det är bättre att kommunicera via en blogg än att inte våga prata alls med varandra om jobbiga saker. Att få en öppning att utgå ifrån. Var det kanske så ni tänkte från början och nu också?
Fast det kanske kan bli litet fel också om man varje gång man känner något, bra eller dåligt, tänker en tanke - bra eller dåligt, börjar med ett offentligt blogginlägg istället för ringa upp personen det gäller direkt. Känns ibland litet krångligt för en utomstående.
Men det måste nog ge något av stort värde för att man ska välja fortsätta den här formen av kommunikation med varandra tänker jag. Och då är det ju bra att fortsätta som ett komplement till t ex mer traditionell terapi.
Raggoparden:
Det är så lätt att blogga i medvind. Så bekräftande och förgiftande att skriva kärleksbrev på annan plats än mejl och mess eller i prat.
Jag håller fast vid principen att inget ska sägas på bloggen som inte redan sagts på annan plats. Jag och Hon är inte helt överens där, uppenbarligen, men det kan vara min tolkning.
T:
Vi kommunicerar massor på andra ställen också, men ibland blir bloggarna väldigt fel.
Vi började blogga i medvind, när det var bra, och ibland har bloggen varit både skrivnjutning och samlasortera tankarna-viktig. Men ibland också gräla via blogg och söka bloggläsares medhåll mot partnern.
Jag vet inte om jag ska fortsätta. Jag kommer att sakna skrivandet och sakna responsen, infallen, klokheten och dialogen med läsare som ibland fattar klokt och ibland har intressant fel och extremt sällan är plumpa.
Det krävs däremot att vi respekterar varandra och inte sårar varandra via bloggarna.
Skicka en kommentar