Ett liv

Jag känner så väl igen där vi är.
Rollerna,
maskerna
det destruktiva spel som nu spelas på två scener.
Samma repliker.
Samma beteenden
Samma missförstånd
Men två lägenheter.
Samma skit, olika avstånd

Bägge spelar rollen av förfördelad.
"Du bryr dig inte om mig".
Alltså krigar bägge stenhårt
destruktivt
för sitt perspektiv
sina känslor
sin beskrivning.

Jag spelar rollen av uppsökande
initiativtagare
Lyckliga Hon rollen som avmätt, tveksam nejsägare.
Trivs någon av oss?
Nej, jag tror inte det.

Jag ges rollen som kicksökare
vilket inte ens stämmer.
Jag ser och vet att jag hamnar där
men bilden på hennes blogg är så mycket värre än verkligheten
jag vill ju leva i samma lugn som Lyckliga Hon.
Jag vill sitta bredvid eller i varsin lägenhet
och bara veta att vi finns.
Att vi älskar.
Bägge.
Älskar.
Visar
Tillit
Lugn
Förlåtande
Klokhet
Skratt

Att inget är bråttom, men att vi ändå
just för att vi inte har bråttom
gör varje dag till den fest
som den ömsesidiga kärleken faktiskt är.

Det är det liv jag vill
med den mest underbara jag träffat