Bra

Bra, känns det. Vi har haft några fina dagar, med lugn byggt på det fina självklara, men också på medvetenhet om bägges hjulspår och problem, men framför allt med tid. Tid, är en viktig del av mänsklig gemenskap för att skapa självklarhet, just den självklarhet som gör Isär så mycket tryggare och lugnare. Jag tror att en orsak att det känns fint mellan mig och Lyckliga Hon är att vi träffats. Efter veckor av försök och vilja att hitta en vardagstrygghet och träffas, är vi nu där och bägge vill. Det har varit både större delen av helgen med alla barn och vi och även komma förbi och bara sova och komma förbi redan till kvällsmat. Att träffas oftare är att träffas lugnare. Det har varit väldigt vanligt.

Visst skolkade vi och tillbringade större delen av en arbetsdag hemma hos mig också. Det var väldigt mysigt att sitta i varsitt rum och jobba. Sen åt vi, knullade lite lugnt och mysigt och sen skolkade vi oss ut i solen och strosade på loppisar och andra affärer. Supermysigt och väldigt väldigt mycket min definition av lycka. Det är just precis den fest i vardagen som visad kärlek skapar. Inget svulstigt, bara ett stort jävla självklart Lugn.

Sånt bygger trygghet och positiva spiraler. Sånt bygger framtid.

Somt skaver, somt återstår att reda ut. Jag ska fika med Mumindalen och hennes barn alldeles strax och Lyckliga Hon tycker att det skaver lite. Hon känner att jag ska tycka Mumindalen är roligare och gladare, och projicerar sin egen rädsla för trumpenhet i den rädslan. Nåja, det finns inget hot i Mumindalen i alla fall. Hon är en vän, och dessutom en vän även med Lyckliga Hon. Fint känns det. Våra hot kommer inifrån, med vår egen odräglighet mot varandra. För mig finns skav kvar om ärlighet och hösten och vad som hände. Det kommer med tiden hoppas jag, och jag ger Lyckliga Hon chansen att berätta när hon tänkt klart.

Det vackraste jag nånsin känt är att Lyckliga Hon är den finaste, roligaste, klokaste och sötaste människa jag träffat. Hon kan få mitt inre att både koka av glädje och rinna sävligt som en sävlig flod. Det faktum att jag hellre träffar min älskade Lyckliga Hon glad och sprallig än lättirriterad och anklagande är ju inget direkt kontroversiellt. Hon känner samma med mig, och bägge bör tycka så. Allt annat vore destruktivt. Men det jobbiga ska kramas, och inte bestraffas.

Som sagt. Vi har bägge i vår makt att förstöra relationen. Men det är bara om vi hjälps åt som den kan bli bra. Det är vi verkligen värda.