Jag skriver ofta om att man måste hjälpas åt när någon sårats. Inte minst om man gjort fel, måste man ta ansvar för konsekvenserna av detta. Göra bra, som man säger på dagis.
Varför blev Mumindalen så enkel plötsligt? Från oresonlig ilska och falska anklagelser av Lyckliga Hon till att vi bägge fått en vän som vi träffade i lördags och konstaterade att vi ser fram emot att träffa mer.
Kan det ha att göra med att jag efter att först ha valt att överfokusera på att skydda mig mot anklagelser fokuserade på att lyssna på och ta hänsyn till Lyckliga Hons rädsla? Jag var rak och ärlig med mina kontakter med Mumindalen, och uppmuntrade att de tog kontakt.
Varför blev Barista så jobbig? Visst, han var ett ex, medan Mumindalen var en flirt som aldrig ens blev. Visst hoppade hon direkt från honom till mig. Visst, men det verkar finnas annat.
Kan det ha att göra med att Hon ljög om att hon åter kontakt med honom?
Kan det bero på att Hon inte insåg att ett väldigt färskt ex, kopplat till att man sårat partnern, är känsligt och aldrig helt ofarligt?
Jag kanske är spårbunden om min lösning. Men jag tror väldigt mycket på att en krisande relation, oavsett vilken kris det handlar om, kräver att man hjälps åt.
Jag känner starkt för att det väldigt viktiga att ta ansvar för sig själv, är väldigt mycket lättare om man får hjälp.
Jag känner att jag hjälpte Lyckliga Hon genom hennes rädsla. Den hjälpen känner jag inte att jag får.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Hjulspår-dessa trista djupa hjulspår.
Min tolkning är att Lyckliga Hon ofta känner sig överkörd av dig och vad du anser och dina känslor kommer i första rum.
Backa undan lite nu och låt tiden har sin verkan. Du behöver inte- behöver inte gå igång på allt hela tiden. Håll inne med lite så kommer allt att lösa sig inom en snar framtid. Vart är kärleken? Pirret i magen? Förälskelsen som inte vet några gränser? Ni hittade den ett tag men nu är det bara TRIST det ni förmedlar.
Förhållanden är upp och ner absolut men när det blir till en vana tycker iallafall jag det är dags att trycka på paus knappen. Frågan är bara vem som trycker först. Just nu lutar det åt Hon. Är du redo för det??
Och jag känner raka motsatsen, att hon struntar i mig och vad jag känner. Därför strider jag för det själv och vi landar i just det du skriver. Trist obalans.
Det är väldigt tragiskt att vi bägge två kör med implicita hot. Det har sina nackdelar att bo isär, eftersom det är så lätt att fly.
Ensamheten skrämmer mig inte. Jag hade just ställt in mig på det då innan jul när hon kom tillbaka.
Jag skulle må bra av att slippa allt tjafs, all ilska, alla missförstånd och gräl. Men det vore ett otroligt tragiskt misslyckande med tanke på hur fint det är. Jag kan få kickar som är otroliga av den Lyckliga Hon som vill mig väl och visar intresse och kärlek. Det skulle jag sakna.
Det är frestande att vara den som fattar det tråkiga beslutet. Och tragiskt. Därför tänker jag jobba och stå upp för att vi ska hjälpas åt för att vända den här krisen och skapa det fina vi kan.
Ja, det kräver lugn. Av oss bägge. Och klokhet.
Jag ser vad du skriver och jag som inte ens har sett er tillsammans och den kärlek ni har ihop kan ändå läsa mellan raderna vad som händer mellan er. Internet är uuuunderbart eller hur ;-).
Du känner att hon struntar i dina känslor, hon känner att du struntar i dina känslor. Attack-försvar. Försvar-attack.
Det mest logiska är som du säger: stanna kvar och kämpa. Ibland vill man inte stanna och kämpa. Ibland vill man bara skrika: ta på dig kläderna och försvinn och slänga igen dörren i ansiktet på den som man ändå tycker om längst inne. SÅ ÄR LIVET.
Logiskt tänkande är inte samma sak i en hotfull situation. Konfilkter är något som man lär sig att hantera ju mer förhållanden man har haft, ju mer man har sett sina egna föräldrar bråka, ju mer kompisar du har bråkat ect. Man kan vara logisk utan att vara logisk 24 timmar om dygnet.
Du skriver att du kan få kickar som är helt otroliga av Lyckliga Hon. Hur ofta kommer kickarna? Kommer de varje dag/varje vecka/ varje timme/varje gång ni ses?
Man kan inte hålla fast vid någonting som gett en kickar (och man fastnar i ett vistt handelsemönster) om kickarna inte kommer regelbundet. Du säger att du älskar henne. Jag är nyfiken på vilket sätt som du älskar henne. Som hon ÄR eller som du vill att hon ska VARA?
Kram och må gott/ ta hand om er.
"hon som lägger sig i alldeles för mkt" :-D
Anonym:
Apropå kickarna. Så fort vi träffas och inte bråkar. Listan över allt roligt vi kan göra är lika lång som tiden vi skaffar oss att förverkliga den. Så trist är vardagsstressens och separationens konsekvenser.
Apropå det andra. Ja, om vi hjälps åt kommer vi att fixa detta och få det jättebra. Inte annars. Jag är bara väldigt trött på både Lyckliga Hons och hennes läsares bild att allt är mitt fel. Vi förstör detta med att sitta förankrade i våra gamla roller. Trist.
Skicka en kommentar