Lyckliga Hon måste ha varit både glömsk och fått nån form av felslut i den empatiska delen av hjärnan. När det "tog slut" med Barista innan jul, tappade dom kontakten. Lyckliga Hon förstod i julas att det var jobbigt för mig att hon hoppade rätt in i min famn från hans. Ni som läst minns. Hon drömde om honom bara några dagar innan jul, planerade att träffa honom över jul- och mellandagar och träffade honom samma dag som hon åter föll i min famn. Bara det var självklart jobbigt.
För att möta mig sa hon i januari när dom tappade kontakten, att hon skulle vara helt öppen och ärlig om han skulle ta kontakt igen. Berätta direkt och vara helt öppen. Så gjorde hon när hon åter sökte kontakt med Rocky i höstas. Det gick bra.
Allt blev ännu knepigare plötsligt, när vidden av deras relation gradvis klarnade. När det kom fram att hon var i hans famn och säng redan två veckor efter att det tog slut i september. För mig framträder inte en bild av en vän som blev ett tillfälligt knull som kanske kunde blivit mer. Utan istället en relation som varade i nästan tre månader. Hon var i praktiken i nåt slags relation med honom hela tiden hon och jag var isär. Han blev plötsligt inte ett one night stand utan ett Ex.
Jag tror att alla tycker att Ex ska behandlas med försiktighet. I alla fall tycker jag det. Och eftersom det är mig Lyckliga Hon är gift med och vill leva med, måste hon faktiskt vara lite mer försiktig. Jag har på goda grunder, svårt att lita på henne.
Hon inser att hon borde berättat. Hon inser att det blev väldigt fel när hon tänkte att han var ofarlig, att det blev väldigt lite försöka förstå mig.
Fan också, om allting. Fan också all skit. Fan också allt som hela tiden blir fel. Svårt, svårt, svårare blev det eftersom hon började med att vara obehagligt fördold om honom. Det var illa nog.
Jag försöker lita.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Varför skiter ni inte bara i det? Allt detta meck, allt jobb, alla känslor.
Som inte leder någonvart.
Ni känner er båda förfördelade och utnyttjade. Bättre då att gå vidare än att älta och kämpa för att hålla ihop.
Kör. Starta det nya livet. Vi är flera som gjort det och överlevt.
Man måste inte återvända till det gamla, invanda och välkända. Det kan tom vara bra att gå vidare. Att inte fastna.
Du kanske tom upptäcker att det finns nytt och bra i nästa liv som är så bra att det inte är värt att vända tillbaka. Släng allt överbord. Prova!
Som ni gör med varandra.
Anonym:
Men jag håller inte med. Det finns så mycket fint och självklart mellan oss. Det är verkligen inte bara bråk. Det verkligen sprudlar av lyckligt fnitter inuti när vi har det bra, vilket inte är så sällan som det kan verka.
Det som oroar mest är att vi bägge har upprepningstvång. Det kan ses som våra hjulspår, men det är våra individuella hjulspår, inte våra gemensamma. Först när vi lever efter det vi bägge lärt oss i vår terapi kan vi få en trygg relation. Kunskapen finns.
Vi "vill" sätta oss i situationer av övergivenhet, ratade, granskade eller kränkta. Först om vi börjar ta ansvar för det, kan vi få det bra.
Caroline:
Ja. Tack för stödet.
Ajdå, jag lämnade en kommentar till ditt nästa inlägg, en kommentar som skulle varit till det här inlägget av dig.
Nåja.
Om igen, du kan inte skapa en ny kvinna att älska. Du måste älska den hon är. Som hon är. Hur det än är hon är.
Jag vill älska den hon är. Ja.
Frågan är om hon är den som kan stå för sina misstag och inte skyller ifrån sig, som kan visa sin kärlek, och som är ärlig och öppen.
Eller är hon den som skyller ifrån sig, är sluten och fjär och ljuger och mörkar.
Jag kan inte förändra henne. Men jag kan undra vart det fina tog vägen. Vart den hon som lärt sig så mycket om att visa kärlek och se och förstå. Tog vägen.
Skicka en kommentar