Söndagsmiddag av Mamman i mig

Jag är en som vuxit upp med potatis alla veckans dagar, sedan levt på pasta och ris i oändligt många år (mest pasta), och prövar mig nu fram med de många kolhydrater som finns i en modern affär. Senaste tillskottet i den kulinariska paletten är matvete. Gott.

Men när jag hittade en hel fläskkarrébit i affären, var det som om något vaknade i mig. Troligtvis barndomsminnen förstärkt av en massa "klart jag kan". Troligen ville jag leka min Mamma en liten liten stund. Aldrig gjort fläskkarré i ugn. Så jag lånade ihop den delade stektermometern från Lyckliga Hon i väntan på att köpa en egen.

Så när tånnispojkarna skulle komma hem till mig och dottern blev det hel fläskkarré, äpplen, kokt potatis, trattkantarellsås, morötter och äppelmos. Så väldigt mycket uppväxt på 70-talet, fast utan katrinplommon. Jag kände mig. Duktig. Bra. Pojkarna åt så det sprutade ur öronen.

Allt var väldigt trevligt. Väldigt. Och våfflor sprutade också ur öronen. Sen.

Fläskkarré igen! Det är ju inte ens så dåligt för miljön. Vinnvinnvinn.