Orkar liksom inte riktigt

Sitter i en skön fåtölj och orkar inte riktigt skriva om känslan.

Det finns både hastiga ord och välsorterade tankar som vill ut men inte orkar.
Tröttheten efter allt bärande och städande sitter i kroppen.
Sitter i tanken.
Den mysiga fredagkvällen med min mamma, dottern och Hon.
Somna bredvid.
Somna bredvid
Sova bredvid.
Vakna varm och fin.
Vakna med sånt som gör livet värt att leva.
Lördagens bärande, packande, fixande.
Fika på vardagsrumsgolvet med Lyckliga Hon.
Lördagkväll med Mumindalen och hennes barn.
Jämnåriga.
Blyga barn och lite nervösa vuxna.
Och sen, barn framför en TV.
Och vuxna som bara pratade.
Och kunde fortsatt ännu.
Somna bredvid.
Somna lycklig.
Vakna varm och fin.
Vakna med sånt som skapar leende minnen.
En hel söndag av bära fixa städa.
Köra bil.
Bära.
Packa.
Köra bil.
Energibrist.
Bära mer.
Klart.
Dottern som är så mogen, så stor, så generös.
En trött pappa som gråter av glädje.
En trött pappa som somnade i soffan.
En glad pappa som läste saga.
En lycklig pappa som är där han vill.
En Lycklig Han med en varm mage.