Bloggandet som sådant

Ensam i lägenheten och det är lite för sent för att skriva blogg. Borde sova. Jag har jobbat med en stressig arbetsuppgift för att kunna sluta lite tidigare imorgon. Eller romantisera med Lyckliga Hon, möjligen. Sånt går inte att veta.

Jag har haft en ensam kväll. Jobbat, visst, men också haft tid att slappa. Men inte bloggat. Kanske för att jag verkar ha slarvat bort min dagbok. En fullskriven dagbok från augusti till i måndags. Glömd på en buss, min gissning. Kanske är det symboliskt att mina anteckningar från hösten är borta. Men bra? Jag är inte rädd för de minnen och tankar som hjälpte mig att förstå bättre då, orka, känna. Men visst finns det poänger i symboler. Såret Barista bort och sen dagboken. Radera mina minnen och gör mig till guldfisk.

Men det är bloggandet jag grubblar på. Att tankar från tåget som kändes självklara på en bussresa känns avlägsna. Är det för att det är fint med Lyckliga Hon? Konflikter, missförstånd och ledsenheter som blir styrs undan och hålls små. Det är lite gnälligt och klagande, visst, det är det verkligen. Jag skulle önska mer stabilitet och självklarhet från bägge. Skulle önska mer bra och mindre dåligt.

Men skrivandet. Jag skriver inte så mycket dagbok och har svårt att hitta självklara, engagerande ämnen att skriva om. Jag längtar efter det där skrivandet som skapar insikter och förståelser, eller får mig att skratta eller fnittra, eller se världen med klarare - ironiska eller allvarliga - ögon. Det finns, ibland.

Kanske jobbar jag bara för mycket just nu. Nödvändigt, jag har varit sjuk och kompat och vabbat mycket. Men det är något annat också. Jag har prövat att twittra. Det ska ju vara twitter nu, och den inledande känslan är att 140 tecken inte är så himla dumt. Huruvida det är Grubblande Han eller mitt eget namn som ska skriva vet jag inte. Jag har en del halvvänner och kollegor jag vet eller tror skriver på twitter, men få eller inga bloggläsare.

Nåja. Jag finns på twitter och prövar mig fram efter ett skrivande som är verkligt roligt igen. Den som vill hittar mig.

Godnatt!