Jag sitter hemma och jobbar och ska strax resa bort med jobbet. Jag ser mig omkring och minns vackra saker. Ett nytt ord är digmig. Ett uttryck som är i motsats till migmig och handlar om hur man tänker. Det är egentligen inte svårt att skapa dimig- eller vinnvinnsituationer med människor man tycker om.
Minnet av i fredags. Några timmar av fin gemenskap och grälet som fick bägge att erkänna att vi var "pinsamma".
Minnen av helgen med min släkt på besök.
Minnet av att lysnna på allt som bubblade om Hennes mamma.
Minnet av i går eftermiddag när ett gränssättargräl var på väg men där fina ord från bägge väckte ännu mer värme och några korta, fina timmar innan vi somnade genuint lyckliga.
Minnet av att gråta av glädje på ett möte när en dikt dök upp på mejlen.
Minnet av att åter ha sett Coupling, denna fantastiskt roliga TV-serie.
Minnet av att somna efter återupplevandets ljuva njutning, fantastiska ord och att sova nära och gott.
Minnet av att vakna så.
Minnet av lätthet, gladgråtsorggråt av att Lyckliga Hon valde att helt fokusera på oss och vårt fina. Ett avsked som ett första steg: Ett val.
Minnet av inga konflikter.
Minnen och framtid.
Lugn framtid nu.
Varje digmig-beslut leder framåt.
Varje migmig-beslut bakåt.
Om vi kan skapa fler digmig-situationer med mammor och storebröder. Då jäklar. Men i nuet behövs inga Om.
Bara mig. Och dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Jag kan väl, lite tröstande, berätta att jag och den hustru jag är lyckligt gift med sen alldeles för många år för att jag ska vilja erkänna det, ständigt grälar om vad man kan ta på sig ("gränser") och förväntningar på varandra.
Det är inget att orda om, egentligen. Gräl måste man ha, även bittra och orättvisa. Annars dör det snart. Prosaiskt: Goda vänner knullar inte så ofta.
Om ni INTE grälar alls under en hel vecka i samvaro... DÅ ska du bli riktigt bekymrad.
I stället ska du bli glad för varje gräl som reder ut sig.
Och lekfulla nyord är aldrig lika bra verktyg som etablerade, tunga ord med fasta betydelser, om det som diskuteras är viktigt. Svårare, men når längre.
Instämmer. Och inte. Oeniga har vi varit. Vi har till och med grälat. Och rett ut. Det var det som digmig handlade om. När maktkampen mellan mig mig mig ersattes av mig och dig. Då sker mötet.
Men vad är ett gräl? Wiki (troligen från en ordbok) säger:
"befinna sig i en diskussion med en annan person som har en annan uppfattning i någon fråga, och där brist på tålamod och förståelse gör diskussionen fylld med irritation och frustration"
Det stämmer väl ganska bra. För vem tycker att "brist på förståelse är något att försvara, tycka är bra. Gräl är inte utbytet av åsikter konstruktivt eller ens engagerat. Det är utbytet av verbala krigshandlingar och missförstånd byggda på egenintresse och irritation. Med det sagt, uppskattar olika människor olika konfliktnivå. Jag kan leva med högre konfliktnivå, Lyckliga Hon vill definitivt ha lägre. det finns olika känslighet om knullviljan till följd av oenigheterna också.
Så jag står fast vid att gräl inte ska försvaras i sig.
Vara oense på ett tydligt sätt är bra.
Alltid vara överens är livsfarligt.
Bli överens är bra.
Gräla är sällan bra.
Men att komma förbi ett gräl och tycka att bägge var pinsamma är bra. Det gör extremt glada, och är själva poängen nu.
Nya ord bra eller dåliga? Det är tänkandet och pratandet som är viktigast. Det mötet mellan tankar och själar sker på riktigt och är inte ytlig retorik byggt på ett enskilt ord.
Och jag hävdar att det ilskna grälet mellan människor som i princip ändå vill ha varandra huvudsakligen ger katarsis. En parningsdans, på sätt och vis.
Annars lagrar man ilskan, eller blir mesiga och ointressanta.
Det är en annan sak, att man ska avsluta alla normala dagar med att ta en stödjande, lyssnande och medkännande diskussion om alla de problem med livet i övrigt man har.
Så att man visar att man är den andres hemmabas.
Konstruktiva diskussioner tar man EFTER grälen.
Skicka en kommentar