Vi ska träffas igen. Såpass har paniken släppt att jag är välkommen till Lyckliga Hon. Nu är det upp till oss bägge att visa när vi träffas varför vi vill det här. Varje gång, varje sekund.
- Jag är rädd.
Så skrev Lyckliga Hon. Rädd för att jag ska börja tjafsa. Men, svarade jag. Jag vill inte komma om du är rädd för mig. Vad är det för syn på mig? Som att jag kommer som ett monster som måste tyglas. Vad gör det med henne om hon är rädd? Finns inte risken att det blir väldigt väldigt fel?
Fast, jag är också rädd. Såklart. För att allt som sårat är kvar. För att mötas med iskyla och avstängdhet och känna att hon inte vill ha mig där. Mycket sånt nu.
Jag bearbetar rädsla och tillit varje dag. Försöker få ur mig den så att den läker och inte sårar mer. Just nu bär jag rädslan själv. Den får inte märkas. Men hennes då? Hur ska vi hantera rädslan? Den ska inte förstöra. Den ska inte bli trubbighet, inte ilska, inte avstängdhet. Ska man då tiga om den, inte låtsas om den? Eller söka ett möte som ser rädslan, resonerar om den, pratar och försöker förstå.
Blir inte rädslan lätt en projicering för egen oförmåga att möta den andres rädsla med kärlek? Blir inte den ömsesidiga rädslan något som bara driver på det som är dåligt?
Rädsla skapar skydd. Skydd skapar avstängdhet. Avstängdhet är inte kärlek.
Jag vet inte hur man hanterar rädsla. Men det borde gå om man är väldig lyhörd. Lyhörd är kärlek.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Om det här är nymanlighet så kanske man borde byta kön...
Hördu du: du tar för stor plats i hennes liv när hon släpper in dig.
Du pratar för mycket, allt är om dig: Att du älskar henne, Att du lider, Att du vill vara med på en förtrolighet till. Ingenting av det är något djupare intresse för vem hon är, vad hon kan, vad hon vill ge.
I desperation letar hon efter saker att stänga dig ute från.
Du vill skapa en värld där hon får bo.
I stället måste man tillsammans skapa något där båda VILL bo.
var det begripligt??
Allt du kommer på som är fantastiskt med henne behöver inte stoppas i halsen på henne.
Det blir lätt för tätt inpå, och kvävande.
Du har rätt i en del. Och så väldigt fel i annat. Inte minst genom att din blick, din kritik, bara ser åt ett håll.
Vänd på allting, negera varje formulering, och du har beskrivit Lyckliga Hons del av problemen vi har.
Men hennes del berör inte dig.
Du fixar dina problem, hon sina.
Det är faktiskt precis så enkelt.
Tror du verkligen att en krisande relation kan räddas om man inte har ett gemensamt åtagande, ett gemensamt rum där man hjälps åt? Jag tror inte det.
Ja, det finns kloka principer som:
- Ta ansvar för dig själv.
Klok, men blir lätt ett trubbigt vapen vi kastar på andra, eller till och med ett hot om att lämna för att kunna ta ansvar för sig. Det vill säga, man ger upp.
Människor som varit otrogna försvarar sig ofta med att de trodde att det som var dåligt i relationen skulle bli bättre om de bara var otrogna. Den är lätt att missbruka.
- Definiera inte andras känslor, utan fråga.
Den här är klok i alla lägen. Många bloggläsare har stora problem med den. Liksom jag. Och Lyckliga Hon.
Metaforer blir fel, ofta. Det finns inga rum eller markplättar.
Ingenting man bygger.
Men det finns hänsyn och anpassning och äkta intresse och vilja att låta den andra vara den hon är. Och motsvarande från hennes sida, men det kan ju inte du leverera, bara hoppas på, och bli försiktigt och tystlåtet glad för när det händer.
Hur förtjust du än blir i allt hon gör så måste du inte flagga för det varje gång. Det blir oftare än du verkar förstå för tätt inpå och kväver. Som om hon aldrig gör något utom för att få din reaktion.
Inte heller kan du föra diskussionen om gemensamt ansvar kontinuerligt. Om hon har problem med någonting kring det så har du där ett potentiellt katastrofrecept, just i det kontinuerliga. Det blir ju inte gemensamt, längre, bara reaktioner på dina ansträngningar.
Andningskutym:
Jag har varit på väg att skriva en blogg och långa svar om varför "ta ansvar för sig själv" är så lätt att missbruka. Den blir lätt icke-relationell, och utan relation - ingen relation. Jag hänvisar till bloggen som strax kommer. Det är mycket ord som vill ut och reda ut det här.
"Icke-relationell".
Himmel.
Skicka en kommentar