Ta ansvar för sig själv. Och för relationen.

Jag har resonerat en del om min skepsis till begreppet "ta ansvar för sig själv" och varför det lätt blir problematiskt. Som alla begrepp missbrukas det och missförstås. Jag har egen erfarenhet. En kommentar till Andningskutym nedan.

AK gick först hårt åt mig och jag förvånades lite, för jag kände att vi nog ändå inte var oense. Han skriver nämligen om Hänsyn och Äkta intresse och Anpassning och går därmed mig till mötes, uppfattar jag. Det löser upp begreppets icke relationella kärna och gör begreppet relationellt. Jättebra!!! Därmed känner jag att vi kanske till och med är överens. "Ta ansvar för sig själv" missbrukas ofta av egoister eller allmänt omedvetna människor som försöker framstå som att de tar nåt slags ansvar när de bara tänker på sig själva. Man använder uttrycket utan att tänka på det relationella eller medmänskliga. De tre begreppen AK använder är ju alla relationella. Det vill säga: Ta ansvar för att vara en intresserad, hänsynsfull och anpassningsbar partner. Det är en jävla skillnad mot att bara ta ansvar för sig själv. Det får aldrig ske på någon annans bekostnad. Vare sig partnern eller någon annan. Den typen av plus och minus-tänkande leder fel.

Jag upprepar mitt exempel med otroheten. Många som varit otrogna skulle skriva under på både tog ansvar för "sig själv" och "relationen". Man "var tvungen", "skulle må bättre" eller liknande. Det gör inte handlingen mindre svekfull. Det moraliska moraset kvarstår bakom tunn fernissa. Om relationen inte är öppen i kanten är otrohet fel, oavsett.

Ta ansvar för sig själv i en relation innebär att se till att att man mår bra, och att möta och ta hänsyn till sin partner så att bägge kan vara sig själva. I vissa skeden av en relation eller med en partner, kanske sår från barndomen eller vissa personlighetsdrag inte spelar någon roll. Men om de dyker upp och man börjar såra, då kan man inte gömma sig bakom "sig själv" när man gör någon annan illa. Då är det verkligen dags att börja ta ansvar för sig själv i relation till partnern. Då är det dags att resonera om hur man verkligen är mot varandra. Kanske är det låst och kört, men om bägge visar lyhördhet och vilja till problemlösning och anpassning, kan man vara sig själva utan att såra varandra.

Som sagt. Ta ansvar för sig själv. Och sin relation. Gör man inte det andra är man inte i relationen. Intresserad, hänsynsfull och anpassningsbar är jättebra ord att leva efter.

Ett problem bara. Om det inte vore för att dessa egenskaper så lätt exploateras. "Ta ansvar för sin partner" missbrukas ännu mer av egoister och allmänt omedvetna människor. Oj oj oj vad många män, särskilt, som utnyttjar denna anpassningsvilja hos sin partner för att tänka på sig själva.

Det är min själva poäng. En relation fungerar inte om inte bägge tar ansvar för sig själva och för relationen. Medmänsklighet som rättesnöre för att ta ansvar för sig själv är nyckeln.

När det är sagt. Ja, jag tar för mycket plats för ofta. Punkt. Jag borde ta bättre ansvar för mig själv och borde vara mer lyhörd, nyfiken, intresserad, anpassningsbar och hänsynsfull. Och jag borde vara det klokt Kierkegaardskt och inte klumpigt Kantskt. Och med den sista gåtan säger jag trevlig fredag!!!