Sjunga med stängda ögon

I Nick Hornbys bok "About a boy" råkar killen ut för något pinsamt. Han går med hörlurar och råkar sjunga högt ut med stängda ögon. Dessutom nåt gammalt som morsan lärt honom gilla. Ohippt.

Idag var det nära. Jag lyssnade på musik och var vid flera tillfällen nära att börja nynna. Små danssteg, armrörelser och trumslag kom lite då och då, men munnen höll jag stängd. Tror jag. Jag vet inte vad det var. Antagligen pauserna till och från jobbet under en dag med koncentrerat hårt arbete. Eller bara lite kärleksbubbel.

Här kommer de låtar som var närmast hög sång idag:

Kent. Palace and Main


Många är de gånger när jag varit nära nära att sjunga någon Michael Caine-fras rätt ut. Men om du såg mig idag när trippeltrumslaget kom, kunde jag inte motstå att låta händerna leka trummis. Det händer nästan varje gång. Det är som att inte tänka på en blå elefant. En låt som hade fått mig att vilja bli trummis om jag varit yngre. Får än idag.

Okkervil river. Unless it's kicks


Låten är smått oemotståndlig. Riffet sitter som en Clashsmäck och fötter vill bara dansa och munnen stöta textraderna rätt ut. Den här låten får mig att vilja bli både gitarrist och sångare. Ni som såg en man i skrynklig kavaj och lite för mycket kläder svänga lite extra med armarna. Ni såg mig.

Okkervil river. Plus ones


Den här sången är också helt oemotståndlig. Den får mig att vilja skriva överlastade knepiga texter med mängder av intertextuella referenser till Paul Simon och Nena och The Byrds. Textraden "And not above letting a love song disappear before it's written" är fantastisk.

Lite musik så här en fredagkväll. Dansa på ni också, och håll inte igen om munnen vill öppna sig. Jag är innerst inne bara en fegis som bara sjunger i duschen och knappt där. Kanske slank det till och med ut några ord. Sånt vet man ju inte förrän någon påpekar det.