Inte längre bakis...

Det har inte uppdaterats idag. Det har varits trötta och dotterlösa och segt och skönt. Lugn och ro och ont huvud.

Jag och Hon gick en promenad upp till hennes nya lägenhet, för att känna på omgivningarna. Vädret var vackert, händer hölls fint och gulligt och vi strosade och tittade och hittade en okänd cykelväg uppför den branta backen. Vi pratade om att på andra sidan varsin lägenhet, sälja och köpa en större lägenhet och åter bo tillsammans alla fem. I känslan vill vi det, men jag varnade. "Kommer du att orka bo med mig den här gången?" Minns hur fel det gick förra gången. Paniken, krigen mot min vilja att söka kontakt. Det är bra med en betänketid.

I det vackra vädret drabbades Hon av sin sorgsna uppsyn och grämde sig över allt det onödiga med att sälja och köpa. Vart Hon drivit oss med tvärsäkerheten. Det är bara pengar, säger jag. Bara pengar, och det går inte att göra något åt det just nu. Vi kommer att ha dubbla möbler sen. Massor. Fina, nya, gamla. Hon grämer sig, säger att Hon känner sig dum som ställt till det. Ja, säger jag. Men vad tillför det att gräma sig? Varför lägga kraft på det?

Lära sig ska man, däremot. Ska Hon. Jag. Vi. Se framåt.

Vi ska lära oss att hitta oss själva och landa i oss själva, så att vi nästa gång vi står inför valet att fatta ett korkat beslut, som att söka uppmärksamhet i oss eller någon annan, tänker efter, andas och funderar på vad vi Verkligen är ute efter. Lugn i oss själva, snarare än stress, tror jag svaret blir.

Förhoppningsvis kommer svaret att bli att vi är ute efter tryggheten i att veta att vi är ett Vi, och en ständig längtan efter nyfikenheten och passionen i både våra samtal och vårt sex. Allt vi ännu inte gjort, alla saker vi ännu inte skrattat eller pratat åt, ligger framför oss. Det är en drog att stilla njuta.

Den lugna känslan att vi är ett Vi vill jag känna i min egen lägenhet, och jag hoppas Hon kommer att känna den i sin. Att vara där med vänner men utan Henne. Det är inte sorgligt. Det bara Är. Det är en möjlighet att lyfta oss och bli mera var för sig och därmed ett Vi som inte ständigt behöver jaga.

Jag kommer att sakna att vakna bredvid henne. Jag kommer att sakna att somna bredvid henne, fridfulla och lugna efter busigt, ömsint, svettigt, kladdigt. Men jag kommer att värdera de gånger jag vaknar bredvid henne desto mer. Tills dess att vi flyttar kommer jag att njuta varje sekund av hennes närhet, nakenhet, ord och sex intensivare och lugnare än någonsin.

Fantastisk. Är. Hon.

Läggdags nu. Mums.