Ensam i nya lägenheten. Saker har burits av snälla vänner och släktingar och en älskad partner har hjälpt till i sitt krassliga tillstånd. Allt flöt på så bra och alla var iniativrika och hjälpsamma. En smidig flytt, ganska enkel och välordnad.
Dottern har varit kramig och längtig och glad. Hon ringde och var sprudlande sprallig och allt känns så fint så fint. Jag blir nästan lite försiktig av hur bra det känns.
Nu sitter jag i nya lägenheten och spelar hög musik. Jag tackar teknikutvecklingen för att laptop och datorhögtalare gör inkopplingen av musiken så mycket snabbare.
Jag småpetar bland kökslådor och skulle vilja hitta Den Där Påsen där piggarna till bokhyllorna ligger. Men den dyker inte upp. Papperskassarna fyller golvet så att allting är som ett sånt där pussel med 25 rutor. En är tom och allt måste flyttas i sekvens för att kunna flytta nånting.
Jag ger upp och lämnar kaoset. Vare sig bokhyllor eller säng går att fixa idag. Jag flyttar det till imorgon och går hem till min älskade Lyckliga Hon och dottern och sönerna. Jag trivs så bra i min ensamhet och längtar samtidigt intensivt hem.
Det bästa av två världar. Så känns det. Särbo, men i relation. Själv men tillsammans. Nu, längtan, värme.
Fint som fan det här!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Jag vet inte om ni två vet det men ni är med om något fulländat. Jo, precis så! Ni körde face to face med att ni inte är fulländade. Gratis! Det bagaget ska ni bära stolt och förvalta väl.
Stavfel var det: GRATTIS ska det vara och inget annat :)
Gratis fick ni inget som tur är. Därav djupet i Känslan ni delar.
Tack ska du ha, fina du!!!
Vetskapen om att ha sårat.
Klokskapen om varför.
Insikten om att inte igen.
Ödmjukheten om det ofulländade.
Jag gillar det här citatet:
"Den skenbara motsägelsen mellan att vara totalt engagerad i det man gör och samtidigt medveten om att man mycket väl kan ha fel." (Patricia Tudor-Sandahl)
Skicka en kommentar