Inte som jag - inte som du, men som Vi

Mycket. Är det nu. Dygnet runt. Jobbmöten på olika orter precis hela dagarna. Fram och tillbaka. Inte en död stund. Handla, packa, tänka på kvällarna. Men nu är jag dotterlös och samlar tankarna bland allt ouppackat och tänker vidare på allt oköpt. Kökspryttlar, apoteksgrejor och lite kläder köpt idag. Hyllor och dammsugare ska fixas imorgon, innan jag åker till Lyckliga Hons lägenhet för att träffa alla barnen. Lampor, lådor, kuddar, hyllor får komma sen.

Det är stressigt i vardagen, och tankarna samlas inte riktigt som det ska.

Det har inte underlättat med alla konflikter och anklagelser. Troligen har det lättat nu efter att vi haft en sedvanligt underbar kväll och natt tillsammans. Hon säger att hon känner sig sedd nu. Men i förrgår var Lyckliga Hon inte speciellt rolig. Hon var ledsen och rädd, ja, men det som nådde mig var mycket ilska, pålagda lurar och spottande, fräsande, missförstående ord som mest var arga. Där varje sak jag sa bara missförstods och där missförstånden levde kvar. Det finns inget att missförstå i nuet. Alls. Inget förbjudet.

Jag "kanske misstror din och min förmåga att leva som par ." Så sa Lyckliga Hon, och det blev alldeles kallt inuti. Hon pratar om stänga av, skydda sig. Och jag märker det genom en argare ton, färre kärleksbetygelser. Det känns inte bra. Alls bra.

Vad min älskade, fina Lyckliga Hon har svårt att förstå är att jag är här med henne och vill vara här resten av livet
för att varje del av mitt hjärta känner det
för att varje skrymsle av hjärnan vet det
för att jag vet att ingenting någonsin kan vara tråkigt eller förutsägbart med Lyckliga Hon om vi bara har tid tillsammans
för att jag lärt mig att jag inte vill känna skit inuti, inte vill ha något att dölja, inte vill behöva titta över axeln för att jag är rädd för att det förbjudna ska upptäckas, inte nånsin mer vill känna mig som en skit som bara tänker på mig, eftersom jag inte är sån.
för att jag så länge fått skit och själv känt och sett hur jag inte vill vara. Jag har blivit lurad, blåst, sårad, varit den som fått alla hårda ord om misstänksamhet, där skulden och medvetenheten om det feliga, fick göras till anklagelser om den andres brister för att skyla över det man vet att man själv döljer. Jag har blivit sårad och så ofta tänkt "Sån vill jag aldrig bli."

Ingen av oss borde någonsin höja rösten. Borde någonsin bli arga. Borde någonsin missförstå. Borde nånsin tysta ner. Inte slänga lurar i örat.

Så många saker vi prövat som inte blivit bra.

Borde älska. I tanke. I handling. Inte stänga av. Inte skydda.

Så fort vi träffas är det bra.

Vilket innebär att vi uppenbarligen har en del att lära för att bli trygga på avstånd.

Kärlek är som livet. Svårt men lätt.