Glitterögon

Kan ett öga glittra, eller är glitter i ett öga bara avspeglingen av fint ljus och en spegel av ansiktsuttrycket? Är poesi verklighet? Är verkligheten poetisk? Självklart.

Lyckliga Hon skrev om guldglittrande ögon när jag ser på henne. Själv pratar jag gärna om det glitter som sprider sig i Hennes ögon och hela hennes ansikte när hon ler mot mig. Det leendet strålar mest hela tiden nu. För mig som sett det utebli och sett det spelat istället för ärligt kan jag bara säga. Oj vad den kvinnan kan le. Mun och ögon kan utstråla både glädje över mig och oss och stolthet över sig själv.

Ögon har svårt att ljuga fram glädje.

Hon har nu fått en konkurrent i förmågan att glittra med ögon. Stackars dottern har varit förvirrad inför separation. Det har lett henne till en stor stor mammighet och ett instabilt humör.

Jag och Lyckliga Hon resonerade igår om öppenhet och ärlighet nu när vi är ett par igen. Vi kom fram till att det inte känns bra att inte berätta för vare sig dottern eller andra om Vi, Vårt, Oss. Att vi känner oss så säkra som vi kan.

Efter en bråkig väckning låg vi där i sängen med dottern mellan oss. Vi pratade lite, och sen berättade vi att vi ska flytta isär, men att vi åter pussas, älskar, ska vara gifta, är ett par. Den tystnad som inträffade när dotterns ögon pendlade från mig till Lyckliga Hon och tillbaka och tillbaka igen, slår det mesta. Glitterögon från en lycklig dotter. Vi fortsatte berätta om vårt behov av att vara ifred och att kunna ägna oss helt åt dottern. Glitter från åtta ögon. (En katt också)

I dotterns glittrande ögon fanns ingen fara alls. Där fanns all längtan efter ett rum med guldstjärnor och hennes och pappas lägenhet dit mamman, frun, brorsorna, ska komma på besök. Längtan efter alla dessa Vi, efter oss. Bara dottern och jag. Och de andra.

Livet känns helare och allt lite ärligare och enklare. En sten visade sig vara en guldklimp och glittar nu i mina ögon. Nu ska jag packa flyttlådor.