Dagens ret. Jag retar mig på medelålders män i skrynkliga kavajer som försöker se välklädda ut men som inte duschat och därför luktar inpyrd svett. Och jag retar mig ännu mer på de män som försöker skyla över dessa hygienbrister genom att dränka sig i stinkande rakvatten. Sen blir jag förvirrad om vad jag retar mig mest på.
Jag hamnade bredvid en man på ett möte häromdagen. En mellanchef på stället där jag jobbar. Jag har träffat honom förut men inte suttit bredvid. Eller, jag ska inte skräda orden, det här är ett ret. Jag har sluppit sitta bredvid honom. Jag blev paff över att denne man, chef och ledargestalt, stank som en gammal gubbe. Svettstanken var närmast outhärdlig, och så tydlig att han måste ha vetat. När jag rotar i min näsas minneskamrar och gör en enkel matematisk kalkyl kommer jag till slutsatsen att det inte kan handla om en utan om tre dagar utan dusch.
Jag satt och funderade på hur jag skulle hantera situationen. Skulle jag fejka ett telefonsamtal och gå ut? Bara vila lugn och tänka på att mötet inte skulle ta mer än en timme? Jag valde det sistnämnda.
En tvångstanke kom över mig. Jag, på grund av astmaproblem, använder inte och gillar inte rakvatten, tänkte på att han kunde gjort människors vardag lättare genom att ta lite rakvatten. Lite som en adelsman på solkungens hov. Stinkande men pudrad och parfymerad. Sen tänkte jag på vilket gubbigt, stinkande rakvatten han hade valt. Bilförsäljarrakvatten, ni vet. Så ändrade jag mig. Au naturel är faktiskt att föredra.
En reflektion ur genusperspektiv är varför det nästan bara är män som har dålig hygien. Och varför. Nåt i vår barnuppfostran misslyckas tydligen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Bögskräck. Låter förstås ruskigt politiskt inkorrekt att säga, men jag tror det är orsaken. Män som stinker gammgubbsvett är ofta livrädda för att köpa en deo, för sånt tjafs, tänk om någon tror att man är bög.
Sedan gissar jag att de måste vänja sig vid att lukta jättejätteilla så att de inte känner nåt själva längre, vilket låter helt omöjligt, men annars finns det ju inget svar på varför de fortsätter vara äckliga.
Ush, jag har verkligen svårt för människor som luktar illa.
Byter vagn på T-banan om det finns någon där som luktar äckligt, går av bussen tidigare av samma orsak och håller andan i en affär eller på gatan om jag ser någon som jag anar kan lukta så där fruktansvärt.
Haha, jag är ju helt normal ;-)
Jag blir fascinerad varje gång en riktig stinkis kommer in i mitt luktavstånd.
"WOW!" tänker jag och funderingar flyger runt i mitt huvud. "Vad har hänt? Varför säger inget något? Har personen ingen som kan säga åt honom/henne om lukten? Har personen genomgått ett väldigt äventyr och inte hunnit duscha? Kanske inte vet hur man lotion och därför skippat tvålen?" .. istället för att lida.
Mitt luktsinne är extremt känsligt men det betyder inte att jag lider :)
Men, faktiskt kan det vara lika hemsk att möta på de där damerna som sprutat på sig litervis med en stickande stark parfym så att det knappt går att andas in för att doftångorna kittlar en i svalget.
Åt både de illaluktande och de alltför väldoftande brukar jag demonstrativt, likt en skådespelare, sniffa med näsborrarna och hosta lite kräkaktigt samt titta mig frågande omkring och sen med stora dramatiska steg byta plats. Så att de ska fatta.
suziluz:
Jag tänker snarare att det nog inte handlar om bögskräck utan skräcken och föraktet för det kvinnliga. Det är en central del, kanske Den centrala delen i homofobi. Men skräcken för de män som är "mer som kvinnor" är ett specialfall av kvinnoföraktet och distansen (den patetiska distansen) till allt kvinnligt.
Latja:
Ja, vi är alla normala. Även han...
Grannflickan:
Det märkliga med den här mannen var att det var en sån överraskning. Han är välklädd och välartikulerad och rolig, men möjligen lite bonnig, om än lite skrynklig i klädstilen.
Ana-Ma:
Bloggen om stinkande kvinnor kommer. Jag lovar att jag retar mig där också.
Skicka en kommentar