Jag ser på teve och blir glad. Public service när den är som bäst.
Först intervjuprogrammet med Lars Winnerbäck. En fantastisk närvaro och intressanta tankar om och av Winnerbäck, och minnen av en både glädjande och storgråtande konsert i somras. Scenen när Miss Li börjar gråta på scenen är stark.
Sen är det Mästarnas mästare. För mig som såg Superstar på 7o-talet (läs hos Lotten) och upplevde Ricky Bruch kasta medicinbollen i väggen, och som sett så mycket idrott i mina dagar, blir jag glad av ett TV-program som lyckas riktigt riktigt bra på att ge mig möjlighet att få se dessa idrottsmän både prata och visa att dom är duktiga.
Människor som faktiskt är bra på något, som är kända, sitter och pratar, berättar, dryftar och gråter (Erika Johansson) av varandras berättelser. Jag får se gamla filmer och minnas. De blir personliga framför filmerna av sina minnen. Ställer nyfikna, intresserade frågor till varandra. Tävlingarna är mittemellan Robinsonlöjliga och sådär (pingisen var roligast). Men det är inte det viktigaste. Det viktigaste är mötet mellan dessa duktiga idrottsmän, som man sett så ofta men aldrig hört prata eller berätta om varandra som människor.
Första såg jag på nätet, andra ser jag nu. Jag är såld.
Alla älskar Ara. En trevlig prick. Envis men snäll. Hoppas han inte åker ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Vi är helt överens. Mästarnas mästare är ett mästerligt program.
Jag bara önskar att de inte var tvungna att eliminera en mästare per program. (Jag har hittat på att Peja Lindholm är med utanför bild, att alla "hemkörda" får fortsätta att umgås med de andra när kamerorna inte är på.)
Och därmed är vi HELT överens. Det är trist att de inte får vara med. Det är ju människorna jag vill se, inte tävlingarna.
Men... Det faktum att det var Peja dom visade filmsnuttar av. En rejäl tillfällighet eller medvetet, planerat, duperat? Hmmm.
Precis vad jag har tänkt. Alla som de inte har visat, åker ju inte ut i just det programmet. Huuuuur de nu har fixat det. Men i första programmet visades ju tre ... väl? Wassberg, Öhrstig, Gunnarsson ... vem mer?
Men! Det kanske finns en twist på programmet! Ja! Alla kommer tillbaka plötsligt! För hur kul är det att på slutet se tre kämpa mot varandra?
Nä, nu måste jag jobba.
En snabb fraga fran en sport intresserad som inte kan se svensk TV. Vad grater Erika Johansson for?
Jag har för mig att Erika blev rörd av något Susanne Gunnarsson berättade.
Ja, så var det -- Johansson blev rörd när Gunnarsson berättade om det svåra beslutet att avsluta karriären strax före OS 2000. Efter tre års smärtsam träning och uppladdning ...
Skicka en kommentar