Livet, kärleken, lugnet

Paret har lärdomar kvar att göra. Mönster ligger nära att återskapas, ibland med ombytta roller. För mycket rädsla och för lite lugn. Men så väldigt mycket kärlek att det också bubblar över. Jag är hemma, med den människa som är mitt finaste nu, största trygghet och vackraste framtid.

Jag letar upp Maria Wine, som var med redan på bröllopet då för länge sen. Jag smakar på mitt eget lugn och känner att jag vet, känner, trivs i det lugnet och vet att vi finns, att vi vill. Lärdomar finns kvar att dra, insikter att förverkliga. Det kommer.

Kärlek
men inte den som springer
på glödande fötter, till och från snabba möten
jagad och jagande
sårad och sårande.
inte den som lever högt på ständigt
smärtsamma avskedstaganden
utan den kärlek
som ger trygghet och vila
som värmer och värnar
och endast har ett enda avsked att frukta:
dödens

Kärlek
men inte den som knappast hunnit stilla sin längtan
förrän en ny uppstår
inte den hetsigt hetsande
piskade av begärens krav
oftast mer plågsam än ljuvlig
inte heller den ångestfulla kärleken
som är rädd för att bli bränd
och samtidigt rädd att inte få brinna
utan den milt flödande kärleken
den som vågar vila
och när tid är
störa den utvilade

Kärlek
som är att vakna tillsammans
och möta den blåögda morgonen
att utbyta leenden som värmer och värnar om den nya dagens framtid
att på resan genom dagen
vila tillsammans på klockslagens små väntstationer
och inta gemensamma måltider
upplysta av lingonsyltens röda glädje

De dagliga skavsår vi får och ger
den dubbelsidiga smärtan
som värker inom oss
och som vi övervinner hos varann
den osynliga skyddsängel
som kammar ut irritationens snår
övermättnaden som hotar med tomhet
men botas genom att var och en
drar sig tillbaka till ensamhetens nödvändiga oas
rätten att vara frånvarande i var sitt drömland
glädjen att vara närvarande i
varandras liv -
detta är kärlek.