För att jag aldrig lämnat känslan av självklarhet.
Där befann du dig ensam.
För att livet utan dig känns så mycket tommare.
För stråket av stolthet i din röst när du fått mig att skratta.
För ditt hjärtliga skratt.
För jeansens rundning.
För klädsmaken.
För samtalet där bägge närvarar.
För självklarheten i beröringen.
För nyfikenheten varje dag.
För livet.
måndag 23 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar