måndag 23 februari 2009

Redan nu

För att jag aldrig lämnat känslan av självklarhet.
Där befann du dig ensam.
För att livet utan dig känns så mycket tommare.
För stråket av stolthet i din röst när du fått mig att skratta.
För ditt hjärtliga skratt.
För jeansens rundning.
För klädsmaken.
För samtalet där bägge närvarar.
För självklarheten i beröringen.
För nyfikenheten varje dag.
För livet.

Inga kommentarer: