Kompromiss eller ultimatum

En relation innebär dagliga förhandlingar och eftergifter. En relation bör inte innehålla order och ultimatum. Det blir sällan bra. Därför ska man akta sig för Maud Olofsson.

Jag ska erkänna att jag inte tycker om Maud Olofsson. Hennes bjäbbiga stil är outhärdlig. Hon pratar utan att tänka. Och någon har tydligen direktinjicerat bjäbbiga hund-gener i henne. Jag trodde sånt var kriminellt, men någon sitter i sin stol och ler åt att det saknas bevis.

(Ja, jag vet att det riskerar att sätta mig i män-som-föraktar-alla-kvinnor-tom-tar-plats-stereotypen, han som säger sig vara jämställd men inte är det. Men nej, det är faktiskt inte så.)

Nu har regeringen pratar energi med oppositionen, och Maud står och säger att förhandlingarna brutit samman. "De ville inte kompromissa", säger Maud. Men nu ska vi granska vad som framkommit och inte.

Att Maud själv fått kompromissa är en sanning. Centern fick en vindkraftssatsning som moderaterna säkert är skeptiska till, mot att man gick med på att bygga nya kärnkraftverk. KD fick göra samma, men från en mer försiktig position.

Men Maud har väldigt väldigt fel. Med kompromiss menade hon ultimatum. Det handlade inte om en förhandling om HUR kärnkraften skulle byggas ut eller behållas, utan om att S, V och Mp skulle acceptera den kompromiss de borgerliga kommit fram till. Jag tycker det är viktigt att vi har journalister som ställer viktiga frågor till en person som får sitt och babbla skit i Aktuelltstudion. Men att prata om att man ställt ultimatum är inte så lätt att marknadsföra i Aktuellt. Då får faktiskt journalisterna göra sitt jobb bättre.

Kompromiss: Överenskommelse som kommer till stånd efter ömsesidiga eftergifter.

Ultimatum: Oeftergivligt, hotfullt krav (från en part) som motparten inom (viss) tid slutgiltigt måste ta ställning tid (vid risk att hotet etc. eljest verkställs; särsk. i pol. sammanhang.