Magnus Härenstam

En man, runt sextio, på en tågperrong. Nästan två meter lång. Ganska tajta, väl uppdragna jeans som slutade nästan tio centimeter ovanför skorna.

Han var inte ett barn som vuxit ur byxorna.
Han var inte i ett barnprogram på TV.
Han stod inte på en barnteaterscen.
Han var på riktigt.

Frågor frågor frågor.

Ville han se lång ut?
Hade han fått kräks på byxorna och fått låna ett par?
Har vi bara olika smak i hur långa byxor vi vill ha?
Eller var det ett par lagom långa jeans som gjorde revolt mot att ha häng i arslet?

Mycket tankar.