Och likväl vet jag

Under min och Lyckliga Hons relation tillsammans utvecklade vi en trist interaktion. Vi har så ofta varit dåliga på kommunikation. Hon har haft svårt med öppenhet och jag har tolkat tecken och blivit kritisk och ifrågasättande om hennes kärlek. Negativ spiral.

Som de flesta läsare vet fanns det i högsta grad fog för att tolka bristande sexlust eller att vända sig in mot väggen och tiga när det började bränna till som tecken på brist på kärlek. Hennes kärlek minskade över många år, men mitt sätt att bemöta alla tecken bidrog också till det. Negativ spiral.

Nu är Lyckliga Hon, citat "Tokkär" i mig. Jag tror på henne, men det är ändå något som tvivlar. Om jag tar beteende som grund avtog det tokkära någon vecka efter nyår. Det är en oändlig skillnad på Nu-Hon och den Lyckliga Hon som veckorna efter jul var tokgenerös i att visa sin kärlek för mig, och vars lust fullkomligt exploderade av mina självklara beröringar. Vi pratade och samtalen ledde till slut i balans. Bägge avbröt.

Inte riktigt nu. Visst kommer ord, men de är färre och mindre sprudlande än förut. Visst finns bra prat och vilja att prata klart. Men också samma gamla mejltrådar som inte besvaras. Samma gamla påslängda lurar och tigande mitt i samtal. Visst finns lust. Men också samma gamla nej i sexlivet som tar bort all självklarhet och trygghet och bara skapar lustlöshet.

Nej, det är ingen panik, det är inget uppmärksamhetssökande. I grund är det ganska lugnt, mitt i bägges kompakta stress. Min skalle ser och säger att det är stress. Hon har det väldigt stressigt med sitt Stora Projekt på jobbet. Hon stressas av att hinna med barnen och jobbet sin ensamma vecka. Och hon stressas av att Hon har svårt, tror jag, att lita på min kärlek. Min hjärna ser och vågar tro. Vågar älska.

Men ändå. Mitt minne har upplevt situationerna förut. Been there, varit oälskad. Förändringen på en månad är stor, och den är inte positiv för en stark kärlek. När Lyckliga Hon dessutom pratat om att hon "skyddar sig" och givet hennes och vår historik, är det svårt att bara säga "Hon är stressad" och sedan inte göra mer.

Att våga älska utan att känna sig svag är riktigt svårt. I allt famlande stressande mellan flyttkartonger, Ikeabesök och avlyssnad och betittad sex i vardagsrum känner jag och Lyckliga Hon lär oss sakta men säkert. Att älska lugnt och fint. Som det ska vara.

En önskan i livet? En semestervecka med Lyckliga Hon.