Hugh Grant

Dottern hade sjungit en ny sång i skolan. "Love is all around me". Vi försökte komma ihåg texten och gnabbades lite om vem som kom ihåg rätt.

Jag blev lite tårögt nostalgisk av sången, i sin Wet Wet Wet-version med i "Fyra bröllop och en begravning". Romantiska komedier gör mig lätt både optimistisk och tårögd. Så ofta jag känt som att jag levt mitt i en Romkom. Eftersom vi fick varandra stämmer det rätt bra.

"Fyra bröllop" är en bra romkom eftersom den innehåller även svärta. Diktläsningen W.H. Audens dikt vid begravningen är fantastisk. Den har inget med Hugh Grant att göra, men "Fuck fuck, fucketifuck" är en klassisk replik av honom.

Dagarna innan jul såg jag/vi "Love actually", en annan av de romkoms som innehåller svärta. I min längtan efter Lyckliga Hon kändes den stackars killens Bob Dylanslängda papperslappar med alla ord framför Kiera Knightley nästan löjligt igenkännliga. Jag som ville, Lyckliga Hon som ville någon annan. Några dagar senare hade allt förändrats.

Snacka om att allt gick sådär fort som det går i romantiska komedier. Allt är uppgivet men slutar fint. Alltså ett ännu bättre läge nu för romantiska komedier och deras musik. Eftersom "Love is all around me" är med även i "Love actually" väljer jag att lägga in en kompromiss. Ingen av versionerna.

Som soundtrack. För oss, mig, för min älskadeste, finaste, vackraste Lyckliga Hon. För livet. Kanske har du hört den, kanske inte.