Bajssex

Jag och Lyckliga Hon pratade. Samtalet vindlade fram och tillbaka för att landa i något vi inte riktigt känner igen oss i. Bajssex. Associationen kom från någon ståuppare som undrade hur man i par inser att bägge tänder på bajssex.

- Oj, nu råkade jag visst bajsa på dig.
- Men jag tyckte det var helt okej faktiskt.

Ja, så kan det väl gå till. Det var så mycket frågor om bajssex i vårt fnitterintellektuella samtal.

- Var hittar man en partner?
- Hur upptäcker man att man delar böjelsen med en partner man redan har?
- Är det som S och M? Antingen gillar man att göra eller att få?
- Är det något man gör till fest? Plastlakan på, liksom.
- Vilka? Varifrån? När?
- Hur upptäcker man det?

Ni kan tro att jag avfärdar, stigmatiserar, raljerar. Nej, mitt i att jag äcklas av själva grejen, finns det något väldigt nyfiket hos mig. Men jag skulle inte se en femmandokumentär om det, för jag skulle tro att den exploaterade.

Det är inte onormalt, det är bara lite längre bort från medel. Hoppas ni är lyckliga och mår bra ni som gillar det. Men sen börjar jag fnittra och tänker på Hassans gamla busringning.

- Det viktigaste är ju att det är lätt att spola av efteråt.

Jag har lagt många fördomar på soptippen under mina vuxna år, och kommit långt i min vandring mot en breddad normalitet. Det är väldigt viktigt för mig. Jag undrar om jag kan förstå alla som är annorlunda. Men det är en utmaning.