Brevlådeintegriteten kränkt. Igen.

Jag ber redan nu om ursäkt för att jag svär.

Förra gången var det kyrkan som hade så helvetes svårt att fatta att "Ingen reklam" betyder "Ingen reklam! Är du trögfattad eller?" Nu är det ett privat vårdbolag som försöker kränga sitt koncept för vårdcentraler genom att trycka ner det i min brevlåda märkt "Ingen reklam".

Tack för helvete, jävla krämare!

I mitt hemlandsting ska det tydligen införas nåt som kallas vårdval. Alla ska välja vårdcentral trots att vi redan får det. Vad jag vet har regeringen tvingat alla att genomföra detta. Jag antar att det kommer att komma stora kampanjer med listor på vilka vårdcentraler man får välja när det väl är dags. Men det är inte alls dags just nu.

Men Det Stora Vårdbolaget börjar redan nu. Och som så många andra företag har dom noll respekt för integritet.

Någon jävel anställd av dem har vandrat in i min trappuppgång och med sin reklam kränkt min brevlådeintegritet. Vad gör jag? Kan jag anmäla dem till Allmänna Reklamationsnämnden? Välja deras vårdcentral är helt uteslutet efter att dom tryckt in foten innanför min dörr på det här sättet.

Jag är jättearg. Bajsbrev känns inte uteslutet.

Bajssex

Jag och Lyckliga Hon pratade. Samtalet vindlade fram och tillbaka för att landa i något vi inte riktigt känner igen oss i. Bajssex. Associationen kom från någon ståuppare som undrade hur man i par inser att bägge tänder på bajssex.

- Oj, nu råkade jag visst bajsa på dig.
- Men jag tyckte det var helt okej faktiskt.

Ja, så kan det väl gå till. Det var så mycket frågor om bajssex i vårt fnitterintellektuella samtal.

- Var hittar man en partner?
- Hur upptäcker man att man delar böjelsen med en partner man redan har?
- Är det som S och M? Antingen gillar man att göra eller att få?
- Är det något man gör till fest? Plastlakan på, liksom.
- Vilka? Varifrån? När?
- Hur upptäcker man det?

Ni kan tro att jag avfärdar, stigmatiserar, raljerar. Nej, mitt i att jag äcklas av själva grejen, finns det något väldigt nyfiket hos mig. Men jag skulle inte se en femmandokumentär om det, för jag skulle tro att den exploaterade.

Det är inte onormalt, det är bara lite längre bort från medel. Hoppas ni är lyckliga och mår bra ni som gillar det. Men sen börjar jag fnittra och tänker på Hassans gamla busringning.

- Det viktigaste är ju att det är lätt att spola av efteråt.

Jag har lagt många fördomar på soptippen under mina vuxna år, och kommit långt i min vandring mot en breddad normalitet. Det är väldigt viktigt för mig. Jag undrar om jag kan förstå alla som är annorlunda. Men det är en utmaning.

Ännu en Bildt med frisyr

Många dissar Elisabet Höglunds frisyr. Men ingen raljerar offentligt om den mest fascinerande frisyr Sverige skådat på länge.

Hon som ser ut som en konservativ brittisk bitch blandad med white trash-slitet hår som sprayats och blekts så att det inte längre överlever utan en enorm dos hårspray. Jag får öst-vibbar. Jag häpnar, saknar ord, vet inte vad jag ska säga.

Anna-Maria Corrazza Bildt. Kvinnan bakom den Youtube-video som inte längre finns kvar, där Eddie Oliva sjöng "Jag kryssar Anna-Maria" till tonerna av Guantanamera. Mer satir än satir själv.

Nu är hon inte längre bara hysteriskt leende matentreprenör och Calles fru, utan också EU-parlamentariker som får luta på huvudet när hon går genom dörrar.

Jag imponeras av frisyrens höjd. Och undrar om EU-parlamentariker får hårspraybidrag. Det kan behövas. Det. Och högre dörrar.

Arg på kyrkan

Ingen reklam tack! Men gärna samhällsinformation.

Jag minns inte om det var Naturskyddsföreningen som hade en sån klisterlapp att sätta på dörren. Den fungerade. Reklam uteblev, inklusive den eftertraktade IKEA-katalogen. (Många är vi nog som försökt få j u s t Ikeakatalogen men misslyckats.

Idag är lägenhetshus i de flesta städer stängda och låsta. Det finns inte ens koder, förutom reklamutdelarnas och brevbärarnas hemliga koder till dörren.

Men en organisation lyckas alltid få ut sin reklam i lådorna. En (ja, jag svär nu) jävla organisation som tränger igenom mitt pappers- och integritetsskydd:

Svenska Kyrkan.

Det är alltid något församlingsblad eller information om barnkörer och annat som lyckas nästla sig in i min brevlåda. Hur gör dom? Det är oadresserad reklam, så det är inte köpt och betalt till Posten. Någon kommer in i min trapp och lägger i brevlådorna. Vem? Hur?

Är det flitiga (och integritetskränkande) medlemmar som sätter upp sig på listor över vilka trappuppgångar de tar ansvar för?

Tjuvtittar utdelarna på brevbärarna och snor koderna?

Är det kristna brevbärare som lojalt bär Församlingsbladet med sig i innerfickan?

Är det Guds hand?

Många frågor. Och i dessa mångkulturella tider undrar jag om utdelarna sållar. Läggs det papper även i familjen Mohammeds och familjen Alis brevlådor? Varför är den annars så engagerade frikyrkorörelsen så dålig på att få ut sina broschyrer till mig?

Jag har "Ingen reklam" på lådan. Jag har satt upp mig på "Nix telefon". Jag skäller ut telefonförsäljare som ändå ringer. Jag har satt upp mig på "Nix Kyrkan" genom att gå ur Svenska Kyrkan. Jag vill bara att det respekteras även för min brevlåda.

Jag är förbannad.

Och nyfiken på hur dom gör det.

Humor om att prata klartext...

Jag har funderat på om jag kommer att skriva annorlunda på nya bloggen. Finns det saker jag vågar skriva där men inte skrivit förut?

Svaret? Vet inte. Men här är ett exempel på att prata klartext. Det är väl värt att se hela rakt igenom. Självdistans ut i fingerspetsarna.

Hämtehår

Jag älskar ordet hämtehår. Hämtehår är en av de mest förnedrande frisyrer som finns. Det är nästan bara seriemördar- eller roddarhockey som överträffar i pinsamhet och vilja att kompensera. Alla dessa män som försöker få till något som täcker, som försöker dölja flinten. Det är så otryggt. Nästan som tupé.

För många år sen skämtade Adde Malmberg om att Carl Bildt var Sveriges försiktigaste människa. "Varför? För att han kammar hämtehår fast han inte behöver det". Det var nästan spöklikt träffande om den yngre Bildts frisyr.

Det var ett magnifikt hämtehår den unge Bildt hade. Och idag har det blivit den stora frisyrtrenden. Vad Adde säger idag vet jag inte. Idag när unga indiekids i första hand, men även unga jurister och andra, kammar hämtehår som börjar i nacken och där luggen är överallt. Över jävla allt. Bildts hämtehår framstår som den fega kopian i jämförelse.

Vet dessa ungdomar att de har hämtehår? Vet de vem som är frisyrförebilden? Mycket är the nya lugg. Det är dags att ta bladet från munnen och säga till indiekidsen. "Är det bara hämtehår eller har du tupé?"

Ny blogg

I efterhand framstår det som så självklart. Jag och Lyckliga Hon borde redan i julas lämnat de bloggar som var så otroligt kopplade till separationen. Det var ju fel att fortsätta på samma ställe. Eller vi borde gjort det så fort det började skava mellan oss i januari. Bloggar som man känner till fungerar i medgång men inte i motgång. Eller fungerar om man skriver om teman som inte är relationen.

Jag tömmer den här bloggen på relationsskrivande nu och flyttar det till en ny blogg. Skriva vill jag för att samla tankarna och få kloka kommentarer. Här kommer nog flamset och tramset och det intellektuellt högstående och musiken att hamna. Grundtanken att kunna blogga om mina känslor om jag bara skriver sådant som är väl känt av Lyckliga Hon fungerar inte. Inget jag skriver här ska behöva göra henne ledsen eller rädd. När det blir så gör det ont i mig.

Jag kommer att skapa en ny blogg där jag kan ta mitt emo-bloggande med mig och skriva om ensamheten, kraften, terapin, sexlusten och den stora stora viljan att kunna leva så att den finaste människa jag någonsin träffat får känna sig och vara så fin som både hon och jag förtjänar.

En ledtråd är att jag gör bloggen lätt att hitta.

Till alla läsare av både mig och Lyckliga Hon har jag en önskan. Var hårda mot oss om vi går ut i självömkande offermentalitet där vi gör oss till ansvarslösa offer och allt till den andres fel. Stötta oss med virtuella kramar och kloka kommentarer, men ge oss inte villkorslöst stöd i en sådan syn. Det är så lätt att skriva så, och så lätt att få kommentarer om den hopplöse partnern. Och det är inte bra.

Den som vill ha min nya bloggadress kan mejla mig på skapaennyman@gmail.com. Annars kan jag bara säga. Sök. Och du ska finna.

/Han, idag lycklig och inte grubblande