Jag läser Tranströmer, bläddrar och letar meningar att sjunka in i. Många rader känns bra men inget fastnar. Men plötsligt hittar jag ord som talar rakt till mig, känner igen sig, skapas inuti mig med varje omläsning.
Läser, läser om, sluter ögonen och läser igen. Reciterar viskande, njuter av orden och ler för att jag hittar min inre känsla.
Lamento
Han lade ifrån sig pennan
Den vilar stilla på bordet
Den vilar stilla i tomrummet
Han lade ifrån sig pennan
För mycket som varken kan skrivas eller förtigas!
Han är lamslagen av något som händer mycket långt borta
fast den underbara kappsäcken dunkar som ett hjärta.
Utanför är försommaren.
Från grönskan kommer visslingar - människor eller fåglar?
Och körsbärsträd i blom klappar om lastbilar som kommit hem.
Det går veckor.
Det blir långsamt natt.
Malarna sätter sig på rutan:
små bleka telegram från världen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar